självtillräcklig

From Wiktionary, the free dictionary
Jump to navigation Jump to search

Swedish

[edit]

Etymology

[edit]

själv +‎ tillräcklig. Compare German selbstgenügsam, Dutch zelfgenoegzaam, English self-sufficient (overconfident).

Adjective

[edit]

självtillräcklig (comparative mer självtillräcklig, superlative mest självtillräcklig)

  1. self-satisfied, cocky, haughty
    Synonyms: mallig, högfärdig, självgod

Declension

[edit]
Inflection of självtillräcklig
Indefinite Positive Comparative Superlative2
Common singular självtillräcklig mer självtillräcklig mest självtillräcklig
Neuter singular självtillräckligt mer självtillräckligt mest självtillräckligt
Plural självtillräckliga mer självtillräckliga mest självtillräckliga
Masculine plural3 självtillräcklige mer självtillräckliga mest självtillräckliga
Definite Positive Comparative Superlative
Masculine singular1 självtillräcklige mer självtillräcklige mest självtillräcklige
All självtillräckliga mer självtillräckliga mest självtillräckliga
1) Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.
2) The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
3) Dated or archaic

Derived terms

[edit]

References

[edit]