självklarhet

Swedish

Etymology

From självklar (“obvious”) +‎ -het (“-ness”).

Pronunciation

• IPA^(key): /²ɧɛlvklɑːrˌheːt/

Noun

självklarhet c

1. something which is obvious or self-explanatory

Declension

Declension of självklarhet

		nominative	genitive
singular	indefinite	självklarhet	självklarhets
	definite	självklarheten	självklarhetens
plural	indefinite	självklarheter	självklarheters
	definite	självklarheterna	självklarheternas

References

• självklarhet in Svensk ordbok (SO)