särklass

Swedish

Etymology

sär- (“separate”) +‎ klass (“class”)

Noun

särklass c

2. (in some expressions) a separate (superior or inferior) class

   Det här är i särklass den godaste/äckligaste kebabsås jag ätit

   This is by far the best/worst kebab sauce I've had

   Kebabsåsen står i särklass

   The kebab sauce is in a class of its own

   Deras kebabsås är i särklass bäst

   Their kebab sauce is by far the best

3. (sometimes derogatory) a class of special needs students

Usage notes

Most commonly as "i särklass" in (sense 1).

Declension

Declension of särklass

		nominative	genitive
singular	indefinite	särklass	särklass
	definite	särklassen	särklassens
plural	indefinite	särklasser	särklassers
	definite	särklasserna	särklassernas

References

• särklass in Svensk ordbok (SO)
• särklass in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• särklass in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)