särbegåvning

Swedish

Etymology

From sär- +‎ begåvning.

Noun

särbegåvning c

1. giftedness

Declension

Declension of särbegåvning

		nominative	genitive
singular	indefinite	särbegåvning	särbegåvnings
	definite	särbegåvningen	särbegåvningens
plural	indefinite	särbegåvningar	särbegåvningars
	definite	särbegåvningarna	särbegåvningarnas

Related terms

• särbegåvad

Further reading

• särbegåvning in Svenska Akademiens ordböcker