sär

See also: Appendix:Variations of "sar"

Swedish

Etymology 1

From Old Norse sér.

Adverb

sär (not comparable)

1. (dated) apart, asunder

Derived terms

• isär
• sär-
• sära

Etymology 2

Clipping of särbarn.

Noun

sär n

1. (slang, derogatory, possibly offensive) A special needs child
2. (slang, derogatory, possibly offensive) An invective.

   Vilket sär

   What a 'tard

Declension

Declension of sär

		nominative	genitive
singular	indefinite	sär	särs
	definite	säret	särets
plural	indefinite	sär	särs
	definite	sären	särens

Adjective

sär (comparative mer sär, superlative mest sär)

1. (slang, possibly offensive) retarded, weird, messed up

   Han är helt sär

   He's a complete 'tard

   Det där är ju helt sär

   That's totally messed up

Veps

Etymology

From Proto-Finnic *sääri.

Noun

sär

1. (anatomy) shin, shank
2. bootleg, leg (of boots)

Declension

Inflection of sär (inflection type 4/meri)
nominative sing.	sär
genitive sing.	sären
partitive sing.	särt
partitive plur.	särid
	singular	plural
nominative	sär	säred
accusative	sären	säred
genitive	sären	säriden
partitive	särt	särid
essive-instructive	sären	särin
translative	säreks	särikš
inessive	säres	säriš
elative	särespäi	särišpäi
illative	särehe	särihe
adessive	särel	säril
ablative	särelpäi	särilpäi
allative	särele	särile
abessive	säreta	särita
comitative	särenke	säridenke
prolative	särtme	säridme
approximative I	särenno	säridenno
approximative II	särennoks	säridennoks
egressive	särennopäi	säridennopäi
terminative I	särehesai	särihesai
terminative II	särelesai	särilesai
terminative III	säressai	—
additive I	särehepäi	särihepäi
additive II	särelepäi	särilepäi