Jump to content

sällskaplig

From Wiktionary, the free dictionary

Swedish

[edit]

Etymology

[edit]

From sällskap +‎ -lig.

Adjective

[edit]

sällskaplig (comparative sällskapligare, superlative sällskapligast)

  1. social, outgoing, extroverted (of a person)
    Synonyms: social, utåtriktad, föreningsintresserad

Declension

[edit]
Inflection of sällskaplig
Indefinite positive comparative superlative1
common singular sällskaplig sällskapligare sällskapligast
neuter singular sällskapligt sällskapligare sällskapligast
plural sällskapliga sällskapligare sällskapligast
masculine plural2 sällskaplige sällskapligare sällskapligast
Definite positive comparative superlative
masculine singular3 sällskaplige sällskapligare sällskapligaste
all sällskapliga sällskapligare sällskapligaste

1 The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
2 Dated or archaic.
3 Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

References

[edit]