rycka upp
Swedish
[edit]Verb
[edit]rycka upp (present rycker upp, preterite ryckte upp, supine ryckt upp, imperative ryck upp)
- to pull up (vertically) (e.g. to uproot, or a fish)
- to yank open
- Han ryckte upp dörren
- He yanked open the door
- (reflexive) to cheer up, to pull oneself together
- Ryck upp dig!
- Cheer up!
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | rycka upp | ryckas upp | ||
| supine | ryckt upp | ryckts upp | ||
| imperative | ryck upp | — | ||
| imper. plural1 | rycken upp | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | rycker upp | ryckte upp | rycks upp, ryckes upp | rycktes upp |
| ind. plural1 | rycka upp | ryckte upp | ryckas upp | rycktes upp |
| subjunctive2 | rycke upp | ryckte upp | ryckes upp | rycktes upp |
| present participle | uppryckande | |||
| past participle | uppryckt | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.
| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | rycka upp | ryckas upp | ||
| supine | ruckit upp | ruckits upp | ||
| imperative | ryck upp | — | ||
| imper. plural1 | rycken upp | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | rycker upp | röck upp | rycks upp, ryckes upp | röcks upp |
| ind. plural1 | rycka upp | röcko upp | ryckas upp | röckos upp |
| subjunctive2 | rycke upp | röcke upp | ryckes upp | röckes upp |
| present participle | uppryckande | |||
| past participle | upprucken | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.