rökelsekar

Swedish

Etymology

Inherited from Old Swedish rökilsekar, equivalent to rökelse +‎ kar. First attested in 1346.

Noun

rökelsekar n

1. censer

Declension

Declension of rökelsekar

		nominative	genitive
singular	indefinite	rökelsekar	rökelsekars
	definite	rökelsekaret	rökelsekarets
plural	indefinite	rökelsekar	rökelsekars
	definite	rökelsekaren	rökelsekarens

Further reading

• rökelsekar in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• rökelsekar in Svensk ordbok (SO)
• rökelsekar in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)