ordningsstörning

Swedish

Etymology

Compound of ordning +‎ -s- +‎ störning.

Noun

ordningsstörning c

1. public disturbance

Declension

Declension of ordningsstörning

		nominative	genitive
singular	indefinite	ordningsstörning	ordningsstörnings
	definite	ordningsstörningen	ordningsstörningens
plural	indefinite	ordningsstörningar	ordningsstörningars
	definite	ordningsstörningarna	ordningsstörningarnas

Further reading

• ordningsstörning in Svenska Akademiens ordböcker