landsväg

Swedish

Etymology

From land +‎ -s- +‎ väg.

Noun

landsväg c

1. a main public road, a highway (most often of (often more rural) two-lane roads outside urban areas, smaller than highways/motorways)

Usage notes

Not to be confused with landvägen (“the overland route”), as opposed to sjövägen (“by sea”).

Declension

Declension of landsväg

		nominative	genitive
singular	indefinite	landsväg	landsvägs
	definite	landsvägen	landsvägens
plural	indefinite	landsvägar	landsvägars
	definite	landsvägarna	landsvägarnas

Derived terms

• landsvägsbro
• landsvägsbuss
• landsvägscykling
• landsvägsdamm
• landsvägsdike
• landsvägskörning
• landsvägslöpning
• landsvägsnät
• landsvägsriddare
• landsvägstrafik
• landsvägstransport

 

See also

• motorväg

References

• landsväg in Svensk ordbok (SO)
• landsväg in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)