lärjunge

Swedish

Etymology

From German Lehrjunge (“a learning young man, a disciple”), related to the verb lära.

Noun

lärjunge c

1. a disciple (follower or adherent, sometimes receiving teaching)

   Jesus lärjungar

   Jesus' disciples

   Freuds lärjungar

   Freud's disciples

   [archaic language] Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn

   Go ye therefore, and teach all nations, baptizing them in the name of the Father, and of the Son, and of the Holy Ghost (Matthew 28:19)

2. (dated) a pupil (student)

Declension

Declension of lärjunge

		nominative	genitive
singular	indefinite	lärjunge	lärjunges
	definite	lärjungen	lärjungens
plural	indefinite	lärjungar	lärjungars
	definite	lärjungarna	lärjungarnas

References

• lärjunge in Svensk ordbok (SO)
• lärjunge in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• lärjunge in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)