kvittning

Swedish

Etymology

From kvitta +‎ -ning.

Noun

kvittning c

1. offset, netting, canceling out

Declension

Declension of kvittning

		nominative	genitive
singular	indefinite	kvittning	kvittnings
	definite	kvittningen	kvittningens
plural	indefinite	kvittningar	kvittningars
	definite	kvittningarna	kvittningarnas

Derived terms

• kvittningsman
• kvittningsrätt
• kvittningssystem

Further reading

• kvittning in Svenska Akademiens ordböcker