kränkning

Swedish

Etymology

kränka +‎ -ning. Compare German Kränkung, Dutch krenking.

Noun

kränkning c

1. violation
2. contravention, infringement

Declension

Declension of kränkning

		nominative	genitive
singular	indefinite	kränkning	kränknings
	definite	kränkningen	kränkningens
plural	indefinite	kränkningar	kränkningars
	definite	kränkningarna	kränkningarnas

Derived terms

• fridskränkning
• integritetskränkning
• rättskränkning
• ubåtskränkning
• ärekränkning

References

• kränkning in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• kränkning in Svensk ordbok (SO)
• kränkning in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)