kapellmästare

Swedish

Etymology

Compound of kapell +‎ mästare. Cognate of German Kapellmeister.

Noun

kapellmästare c

1. (historical) chapelmaster
2. kapellmeister, conductor, bandmaster

Declension

Declension of kapellmästare

		nominative	genitive
singular	indefinite	kapellmästare	kapellmästares
	definite	kapellmästaren	kapellmästarens
plural	indefinite	kapellmästare	kapellmästares
	definite	kapellmästarna	kapellmästarnas

Derived terms

• hovkapellmästare

Further reading

• kapellmästare in Svenska Akademiens ordböcker