kätting

Swedish

Etymology

Borrowed from Dutch ketting.

Pronunciation

• IPA^(key): /²ɕɛ.tɪŋ/
• IPA^(key): /²tɕɛ.tɪŋ/ (Finland)

Noun

kätting c

1. thick chain

Declension

Declension of kätting

		nominative	genitive
singular	indefinite	kätting	kättings
	definite	kättingen	kättingens
plural	indefinite	kättingar	kättingars
	definite	kättingarna	kättingarnas

Derived terms

• ankarkätting
• järnkätting
• kättinglänk

See also

• kedja

References

• kätting in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• kätting in Svensk ordbok (SO)
• kätting in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• kätting in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)
• kätting in Svenskt nautiskt lexikon (1920)