kärl

See also: karl and Karl

Swedish

Etymology

Inherited from Old Swedish käril, from Old Norse kerald (“container”), from Proto-Germanic *kazą. Doublet of kar.

Pronunciation

• IPA^(key): /ɕɛːrl/, [ɕæːɭ]

• Audio:

  (file)

• Rhymes: -æːɭ

Noun

kärl n

1. a vessel (container)
2. (biology) a vessel

Declension

Declension of kärl

		nominative	genitive
singular	indefinite	kärl	kärls
	definite	kärlet	kärlets
plural	indefinite	kärl	kärls
	definite	kärlen	kärlens

Derived terms

• aluminiumkärl
• blodkärl
• dryckeskärl
• emaljkärl
• expansionskärl
• förvaringskärl
• glaskärl
• hårkärl
• hårrörskärl
• indunstningskärl
• kapillärkärl
• keramikkärl
• kokkärl
• kopparkärl
• kranskärl
• kärlkirurgi
• kärlkramp
• kärlsjukdom
• kärlsystem
• kärlvägg
• kärlvävnad
• kärlväxt
• kökskärl
• laggkärl
• latrinkärl
• lerkärl
• lymfkärl
• matkärl
• målkärl
• nattkärl
• nattvardskärl
• plastkärl
• plåtkärl
• porslinskärl
• reaktorkärl
• serveringskärl
• sopkärl
• stenkärl
• tryckkärl
• träkärl
• återvinningskärl

 

Further reading

• kärl in Svensk ordbok.
• kärl in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)

Anagrams

• klär