känna igen sig
Swedish
[edit]Verb
[edit]känna igen sig (present känner igen sig, preterite kände igen sig, supine känt igen sig, imperative känn igen sig)
- (reflexive) to recognize one's surroundings; to recognize where one is
- Där är det gula huset! Nu känner jag igen mig!
- There's the yellow house! Now I recognize where I am!
- (reflexive) to recognize oneself in something; to relate to
- Jag känner igen mig i hans barndomsbeskrivning
- I recognize myself in his description of his childhood
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | känna igen sig | — | ||
| supine | känt igen sig | — | ||
| imperative | känn igen sig | — | ||
| imper. plural1 | kännen igen sig | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | känner igen sig | kände igen sig | — | — |
| ind. plural1 | känna igen sig | kände igen sig | — | — |
| subjunctive2 | känne igen sig | kände igen sig | — | — |
| present participle | — | |||
| past participle | — | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.