isväg

Swedish

Etymology

is +‎ väg, used since 1545.

Noun

isväg c

1. an ice road, a winter-time road on the ice of a lake

   några kosacker, som ridit isvägen för att taga finnarna i ryggen

   some Cossacks, who had ridden the ice road to attack the Finns from behind

Declension

Declension of isväg

		nominative	genitive
singular	indefinite	isväg	isvägs
	definite	isvägen	isvägens
plural	indefinite	isvägar	isvägars
	definite	isvägarna	isvägarnas

References

• isväg in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)