Jump to content

inriktning

From Wiktionary, the free dictionary

Swedish

[edit]

Etymology

[edit]

inrikta +‎ -ning

Noun

[edit]

inriktning c

  1. direction, orientation, specialization, speciality

Declension

[edit]
Declension of inriktning
nominative genitive
singular indefinite inriktning inriktnings
definite inriktningen inriktningens
plural indefinite inriktningar inriktningars
definite inriktningarna inriktningarnas
[edit]

Further reading

[edit]