högsvenska

Swedish

Etymology

Compound of hög (“high”) +‎ svenska (“Swedish”), compare Hochdeutsch and høgnorsk.

Pronunciation

• (Finland) IPA^(key): /ˈhøːɡˌsvenskɑ/
• (Sweden) IPA^(key): /²høːɡˌsvɛnska/

Noun

högsvenska c

1. (chiefly Finland) the standard linguistic version Finland Swedish, without fennicisms, and as opposed to dialectal Finland Swedish
2. (Sweden, obsolete) Standard Swedish

Declension

Declension of högsvenska

		nominative	genitive
singular	indefinite	högsvenska	högsvenskas
	definite	högsvenskan	högsvenskans
plural	indefinite	—	—
	definite	—	—

Synonyms

• finlandssvenskt riksspråk, standardfinlandssvenska (sense 1)
• rikssvenska, standardsvenska (sense 2)

Related terms

• högsvensk

References

• högsvenska in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)