högborg

Swedish

Etymology

From hög (“high”) +‎ borg.

Noun

högborg c

1. stronghold (place of domination or survival)

Declension

Declension of högborg

		nominative	genitive
singular	indefinite	högborg	högborgs
	definite	högborgen	högborgens
plural	indefinite	högborgar	högborgars
	definite	högborgarna	högborgarnas