hållning

Swedish

Etymology

hålla +‎ -ning, cognate with Danish holdning, German Haltung

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Noun

hållning c

1. posture, stature, attitude (physical and mental)
2. (obsolete) maintenance, support, funding (obsolete, except in compounds, e.g. väghållning)

Declension

Declension of hållning

		nominative	genitive
singular	indefinite	hållning	hållnings
	definite	hållningen	hållningens
plural	indefinite	hållningar	hållningars
	definite	hållningarna	hållningarnas

Related terms

• hushållning
• hållningsfel
• hållningsgymnastik
• hållningslös
• underhållning
• väghållning

References

• hållning in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• hållning in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)