håla

See also: hala, halá, häla, hála, hâla, hâlâ, hālá, hală, hələ, halà, hāla, halą, and hálaʼ

Swedish

Etymology

Doublet of hål.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈhoːˌla/

Noun

håla c

1. a deep hole or cavity; a cave
2. a place where disreputable or questionable activities take place
3. an uninteresting or backwards community

Declension

Declension of håla

		nominative	genitive
singular	indefinite	håla	hålas
	definite	hålan	hålans
plural	indefinite	hålor	hålors
	definite	hålorna	hålornas

Derived terms

• armhåla
• bihåla
• brösthåla
• bukhåla
• byhåla
• fängelsehåla
• jordhåla
• kaninhåla
• klipphåla
• käkhåla
• landsortshåla
• ledhåla
• munhåla
• näshåla
• opiumhåla
• pannhåla
• pulpahåla
• småstadshåla
• spelhåla
• tandhåla
• ögonhåla

 

Verb

håla (present hålar, preterite hålade, supine hålat, imperative håla)

1. to shape a groove or convex shape in something; to scoop something out
2. to punch holes in something; perforate

Conjugation

Conjugation of håla (weak)

	Active		Passive
Infinitive	håla		—
Supine	hålat		—
Imperative	håla		—
Imper. plural1	hålen		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	hålar	hålade	—	—
Ind. plural1	håla	hålade	—	—
Subjunctive2	håle	hålade	—	—
	Participles
Present participle	hålande
Past participle	hålad
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• hål
• håltagning

Further reading

• håla in Svensk ordbok.
• håla in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)