härska

Swedish

Etymology

From German herrschen, from Middle High German hērison, from hēr (“noble, venerable”). Cognate of Danish herske, Dutch heersen.

Verb

härska (present härskar, preterite härskade, supine härskat, imperative härska)

1. to rule; to reign

Conjugation

Conjugation of härska (weak)

	active		passive
infinitive	härska		härskas
supine	härskat		härskats
imperative	härska		—
imper. plural1	härsken		—
	present	past	present	past
indicative	härskar	härskade	härskas	härskades
ind. plural1	härska	härskade	härskas	härskades
subjunctive2	härske	härskade	härskes	härskades
present participle		härskande
past participle		härskad

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Synonyms

• (to rule): styra, regera

Derived terms

• söndra och härska

Related terms

• behärska
• härskare
• härsklysten
• härsklystnad

References

• härska in Svensk ordbok (SO)