hämta

See also: hæmta

Swedish

Etymology

From Old Swedish hæmta, from Old Norse heimta, from Proto-Germanic *haimatjaną.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

Verb

hämta (present hämtar, preterite hämtade, supine hämtat, imperative hämta)

1. (transitive) to get, to fetch, to retrieve (go get and bring (back) somewhere)

   Kan du hämta kebabsåsen i bilen? Jag glömde den där.

   Can you get the kebab sauce from the car? I left it there.

   1. (transitive, sometimes with upp) to pick up

      Jag hämtar dig på stationen

      I'll pick you up at the station

2. (reflexive) to recover (from exertion, a shock, a misfortune, a cold, or the like)

   Jag måste hämta mig lite

   I need a little breather

Conjugation

Conjugation of hämta (weak)

	active		passive
infinitive	hämta		hämtas
supine	hämtat		hämtats
imperative	hämta		—
imper. plural1	hämten		—
	present	past	present	past
indicative	hämtar	hämtade	hämtas	hämtades
ind. plural1	hämta	hämtade	hämtas	hämtades
subjunctive2	hämte	hämtade	hämtes	hämtades
present participle		hämtande
past participle		hämtad

¹ Archaic. ² Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• avhämta
• inhämta
• hämta av
• hämta hem
• hämta in
• hämta upp
• hämta ut
• återhämta

Related terms

• hämtare
• hämtning

References

• hämta in Svensk ordbok (SO)
• hämta in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• hämta in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)