gydja

Swedish

Etymology

Learned borrowing from Old Norse gyðja, from Proto-Germanic *gudjǭ, feminine form of masculine *gudjô, the ancestor of goði.

Noun

gydja c

1. pagan priestess
   • 1896, Arnliot Gällina: historisk roman‎^[1], Stockholm: Bonnier, page 49:

     Till denna tid hade hofvets gydja mycket att syssla med för att hinna feja Frös skära och Tors kärra, att smycka Odins häst, att sömma nya dräkter, om så behöfdes, åt de mäktiga gudarna, att skura kopparkärlen till den stora offermåltiden, hålla skålar och bollar färdiga till dryckjom, mottaga sammanskottsmjödet och matvarorna till gillet, otaliga saker, som redan många dagar före festen satte henne och hennes tjänarinnor i liflig rörelse.

     (please add an English translation of this quotation)

Declension

Declension of gydja
	Singular		Plural
	Indefinite	Definite	Indefinite	Definite
Nominative	gydja	gydjan	gydjor	gydjorna
Genitive	gydjas	gydjans	gydjors	gydjornas

Coordinate terms

• gode (“pagan priest”)