gångare

Swedish

gångare

Etymology

Inherited from Old Swedish gangare. First attested in the 14th century.

Noun

gångare c

1. agent noun of gå (“walk”)
   1. a walker, someone who walks, a pedestrian
      • 2025 January 13, Bengt Arne Persson, “Varför ska inte fotgängare samverka med övriga trafikanter? [Why shouldn't pedestrians cooperate with other road users?]”, in Ystads Allehanda:

        Om jag som gående stannar och vinkar fram ett fordon kliver andra gångare demonstrativt förbi ut i gatan.

        If I, as a pedestrian, stop and wave a vehicle forward, other pedestrians demonstratively step past me into the street.

      Synonyms: fotgängare, gående

   2. a racewalker
   3. (archaic, poetic) a horse (especially if for riding, in contrast to racing and warfaring, such as a palfrey or similar)
      • a. 1862, anonymous author, “26. Herr Magnus och havsfrun (TSB A 59)”, in Svenskt visarkiv, editor, Sveriges medeltida ballader, volume Band 1 Naturmytiska visor, published 2015, Song called "Bergtrollets frieri", page 383:

        Eder vill jag gifva de gångare tolf
        Som gå uti rosendelunde

        To you I wish to give the twelve horses,
        That go in the grove of roses

      Near-synonyms: häst, springare

Declension

Declension of gångare

		nominative	genitive
singular	indefinite	gångare	gångares
	definite	gångaren	gångarens
plural	indefinite	gångare	gångares
	definite	gångarna	gångarnas