gärningsman

See also: gärningsmän

Swedish

Etymology

gärning +‎ -s- +‎ man. First attested in 1737.

Noun

gärningsman c

1. a perpetrator, one who commits a crime

Declension

Declension of gärningsman

		nominative	genitive
singular	indefinite	gärningsman	gärningsmans
	definite	gärningsmannen	gärningsmannens
plural	indefinite	gärningsmän	gärningsmäns
	definite	gärningsmännen	gärningsmännens

Related terms

• gärning
• gärningsperson
• illgärningsman
• medgärningsman
• missgärningsman
• ogärningsman

See also

• GM

Further reading

• gärningsman in Svensk ordbok.