fyndförseelse

Swedish

Etymology

Compound of fynd (“find”, noun) +‎ förseelse (“misdemeanor”).

Noun

fyndförseelse c

1. (crime) A misappropriation of lost property; a minor offence in which someone fails to return or make an effort to return a lost object.
   • 1942 December 31, Dagens Nyheter‎^[1], page 6:

     […] och underlåtenhet att tillkännage hittegods, så kallad fyndförseelse […]

     […] and failure to report lost property, known as a misappropriation of lost property […]

   • 2023 July 5, William Eriksson, “Taxichaufför behöll borttappad mobil – döms för fyndförseelse [Taxi driver kept lost mobile phone - convicted of misappropriation of lost property.]”, in Dagens Juridik:

     Efter flera misslyckade försök från Bolt att få kontakt med föraren uppmanades mannen till slut att polisanmäla händelsen – vilket senare resulterade i att fick tillbaka sin telefon av polisen samt att chauffören kom att åtalas för fyndförseelse. […] Han dömdes därför för fyndförseelse till 30 dagsböter á 250 kronor.

     After several unsuccessful attempts by Bolt to make contact with the driver, the man was finally encouraged to report the incident to the police – which later resulted in his phone being returned by the police, and the driver being charged with misappropriation of lost property. […] He was therefore convicted of misappropriation of lost property and sentenced to 30 day fines of 250 SEK each.

Declension

Declension of fyndförseelse

		nominative	genitive
singular	indefinite	fyndförseelse	fyndförseelses
	definite	fyndförseelsen	fyndförseelsens
plural	indefinite	fyndförseelser	fyndförseelsers
	definite	fyndförseelserna	fyndförseelsernas