flänga
Swedish
[edit]Etymology
[edit]From Old Swedish flængia.
Verb
[edit]flänga (present flänger, preterite flängde, supine flängt, imperative fläng)
- (usually with a particle like runt or omkring) to move (about) in a frenzied or busy manner; to run around, to buzz around, to bustle
- Sluta flänga runt och kom och sätt dig i soffan med oss
- Stop running around and come sit in the sofa with us
- Han var less på att flänga omkring i världen och ville slå sig ner
- He was tired of bouncing around the world and wanted to settle down
- (rare) to tear off, to skin, to flay
- Synonym: flå
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | flänga | flängas | ||
| supine | flängt | flängts | ||
| imperative | fläng | — | ||
| imper. plural1 | flängen | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | flänger | flängde | flängs, flänges | flängdes |
| ind. plural1 | flänga | flängde | flängas | flängdes |
| subjunctive2 | flänge | flängde | flänges | flängdes |
| present participle | flängande | |||
| past participle | flängd | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.