fläka

See also: flaka

Swedish

Verb

fläka (present fläker, preterite fläkte, supine fläkt, imperative fläk)

1. (sometimes followed by upp) to split or tear open along the center line (and fold out the parts)

Conjugation

Conjugation of fläka (weak)

	Active		Passive
Infinitive	fläka		fläkas
Supine	fläkt		fläkts
Imperative	fläk		—
Imper. plural1	fläken		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	fläker	fläkte	fläks, fläkes	fläktes
Ind. plural1	fläka	fläkte	fläkas	fläktes
Subjunctive2	fläke	fläkte	fläkes	fläktes
	Participles
Present participle	fläkande
Past participle	fläkt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Derived terms

• fläka ut
• fläkning

Related terms

• avfläkning

References

• fläka in Svensk ordbok (SO)
• fläka in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• fläka in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)
• fläka in Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok (1st ed., 1922)