fasthållning

Swedish

Etymology

From fasthålla +‎ -ning.

Noun

fasthållning c

1. (sports) holding (impermissible grabbing of an opponent in e.g. hockey)

Declension

Declension of fasthållning

		nominative	genitive
singular	indefinite	fasthållning	fasthållnings
	definite	fasthållningen	fasthållningens
plural	indefinite	fasthållningar	fasthållningars
	definite	fasthållningarna	fasthållningarnas

Further reading

• fasthållning in Svenska Akademiens ordböcker