förnamn

See also: fornamn

Swedish

Etymology

Affix of för- (“fore-; pre-”) +‎ namn (“name”). First attested in 1641.

Pronunciation

• Audio:

  (file)

• Rhymes: -amn

Noun

förnamn n

1. first name, given name [since 1641]
2. (figurative) To declare that something is an understatement. [since 1990]

   –Är du arg på honom?
   –Arg är bara förnamnet. Jag kan strypa honom.

   –Are you angry with him?
   –Angry is just the beginning. I could strangle him.

   (literally, “Angry is just the first name.”)

Usage notes

• It cannot be assumed that a person's literal first name is their given name. For example; the förnamn of Anders Bertil Carl Davidsson can very well be Bertil.

Declension

Declension of förnamn

		nominative	genitive
singular	indefinite	förnamn	förnamns
	definite	förnamnet	förnamnets
plural	indefinite	förnamn	förnamns
	definite	förnamnen	förnamnens

See also

• efternamn
• mellannamn
• tilltalsnamn