förgänglig

Swedish

Etymology

From Old Swedish forgangliker, from Middle Low German vorgenklik, from vorgān (“expire”), cognate with Danish forgængelig, Norwegian Bokmål forgjengelig, Norwegian Nynorsk forgjengeleg, German vergänglich and Dutch vergankelijk. Equivalent to för- (“fore-”) +‎ gång (“going”) +‎ -lig (“-ly”) or förgå +‎ -lig with umlaut on the å becoming an ä, and g accordingly being pronounced as a Swedish j sound since ä is a so-called soft vowel.

Pronunciation

IPA^(key): /fœrˈjɛŋlɪ(ɡ)/

Adjective

förgänglig (comparative förgängligare, superlative förgängligast)

perishable, corruptable, transient

Declension

Inflection of **förgänglig**
Indefinite	positive	comparative	superlative¹
common singular	förgänglig	förgängligare	förgängligast
neuter singular	förgängligt	förgängligare	förgängligast
plural	förgängliga	förgängligare	förgängligast
masculine plural²	förgänglige	förgängligare	förgängligast

Definite	positive	comparative	superlative
masculine singular³	förgänglige	förgängligare	förgängligaste
all	förgängliga	förgängligare	förgängligaste

¹ The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
² Dated or archaic.
³ Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

Related terms

förgå

References