förfara
See also: förfära
Swedish
[edit]Etymology
[edit]för- + fara, from Old Swedish forfara, from Middle Low German vorvaren, cognate with German verfahren.
Verb
[edit]förfara (present förfar, preterite förfor, supine förfarit, imperative förfar)
- to proceed, to handle, to do (things in a particular manner)
- Synonym: gå till väga
- Överbringaren av brevet kan berätta vidlyftigare om hur det förfarits med domkyrkans och biskopens gods
- The bringer of the letter can tell in more detail of how the cathedral's and bishop's dominions have been handled
Usage notes
[edit]- Recommendations against the use of this word in legal prose, together with suggested replacements, are found in Svarta listan : Ord och fraser som kan ersättas i författningsspråk (4th ed., 2011), published by the government of Sweden. The recommendations apply primarily to governmental texts; they may or may not apply to other legal prose.
Conjugation
[edit]| active | passive | |||
|---|---|---|---|---|
| infinitive | förfara | förfaras | ||
| supine | förfarit | förfarits | ||
| imperative | förfar | — | ||
| imper. plural1 | förfaren | — | ||
| present | past | present | past | |
| indicative | förfar | förfor | förfars, förfares | förfors |
| ind. plural1 | förfara | förforo | förfaras | förforos |
| subjunctive2 | förfare | förfore | förfares | förfores |
| present participle | förfarande | |||
| past participle | förfaren | |||
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.