förenkling

Swedish

Etymology

From förenkla +‎ -ing.

Noun

förenkling c

1. simplification

Declension

Declension of förenkling

		nominative	genitive
singular	indefinite	förenkling	förenklings
	definite	förenklingen	förenklingens
plural	indefinite	förenklingar	förenklingars
	definite	förenklingarna	förenklingarnas

Further reading

• förenkling in Svenska Akademiens ordböcker