förchten
Appearance
German
[edit]Verb
[edit]förchten (weak, third-person singular present förchtet, past tense förchtete, past participle geförchtet, auxiliary haben)
Conjugation
[edit]infinitive | förchten | ||||
---|---|---|---|---|---|
present participle | förchtend | ||||
past participle | geförchtet | ||||
auxiliary | haben | ||||
indicative | subjunctive | ||||
singular | plural | singular | plural | ||
present | ich förchte | wir förchten | i | ich förchte | wir förchten |
du förchtest | ihr förchtet | du förchtest | ihr förchtet | ||
er förchtet | sie förchten | er förchte | sie förchten | ||
preterite | ich förchtete | wir förchteten | ii | ich förchtete1 | wir förchteten1 |
du förchtetest | ihr förchtetet | du förchtetest1 | ihr förchtetet1 | ||
er förchtete | sie förchteten | er förchtete1 | sie förchteten1 | ||
imperative | förcht (du) förchte (du) |
förchtet (ihr) |
1Rare except in very formal contexts; alternative in würde normally preferred.