erövrare

Swedish

Etymology

erövra +‎ -are. Attested since 1749. Cognate of German Eroberer.

Noun

erövrare c

1. conqueror

Declension

Declension of erövrare

		nominative	genitive
singular	indefinite	erövrare	erövrares
	definite	erövraren	erövrarens
plural	indefinite	erövrare	erövrares
	definite	erövrarna	erövrarnas

Related terms

• erövra
• erövring

References

• erövrare in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• erövrare in Svensk ordbok (SO)
• erövrare in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)