enspråkig

Swedish

Etymology

en (“one”) +‎ -språkig

Adjective

enspråkig (not comparable)

1. monolingual

   Hon är enspråkig

   She is monolingual

   en enspråkig ordbok

   a monolingual dictionary

   ett enspråkigt område

   a monolingual area

2. (nominalized) a monolingual, a monoglot

   enspråkiga

   monolinguals

Declension

Inflection of enspråkig

Indefinite	positive	comparative	superlative1
common singular	enspråkig	—	—
neuter singular	enspråkigt	—	—
plural	enspråkiga	—	—
masculine plural2	enspråkige	—	—
Definite	positive	comparative	superlative
masculine singular3	enspråkige	—	—
all	enspråkiga	—	—

¹ The indefinite superlative forms are only used in the predicative.
² Dated or archaic.
³ Only used, optionally, to refer to things whose natural gender is masculine.

See also

• flerspråkig (“multilingual”)
• polyglott (“polyglot”)
• tvåspråkig (“bilingual”)
• trespråkig (“trilingual”)
• fyrspråkig (“quadrilingual”)

References

• enspråkig in Svensk ordbok (SO)
• enspråkig in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• enspråkig in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)