dysterkvist

Swedish

Etymology

From dyster (“gloomy”) +‎ kvist (“twig”). Used at least since 1887. Included in SAOL from edition 11 (1986). The word feels like a surname, as Swedish surnames may end -kvist; the literal meaning (twig) is not important.

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈdʏstɛrˌkvɪst/

Noun

dysterkvist c

1. (colloquial) A person prone to sadness and gloom.

   Antonym: muntergök

   När vädret är kallt och rått blir du alltid en sån dysterkvist.

   When the weather is cold and wet you always become really gloomy.

Declension

Declension of dysterkvist

		nominative	genitive
singular	indefinite	dysterkvist	dysterkvists
	definite	dysterkvisten	dysterkvistens
plural	indefinite	dysterkvistar	dysterkvistars
	definite	dysterkvistarna	dysterkvistarnas

References

• dysterkvist in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• Theodor Hjelmqvist, Förnamn och familjenamn med sekundär användning i nysvenskan (1903), p. 333