dödgrävare

Swedish

Etymology

död (“dead”) +‎ grävare (“digger”)

Noun

dödgrävare c

1. a gravedigger (person who digs graves)

   Synonym: gravgrävare

   • 1790, C.M. Bellman, “Epistel 81”, in Fredmans epistlar:

     Vinkar Charon från sin brusande älf
     Och tre gånger sen Dödgräfvaren sjelf

     Charon is waving (with hand) from his fizzy river
     And so the gravedigger himself is doing three times

2. a gravedigger (burying beetle)

Declension

Declension of dödgrävare

		nominative	genitive
singular	indefinite	dödgrävare	dödgrävares
	definite	dödgrävaren	dödgrävarens
plural	indefinite	dödgrävare	dödgrävares
	definite	dödgrävarna	dödgrävarnas

References

• dödgrävare in Svensk ordbok (SO)
• dödgrävare in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• dödgrävare in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)