bortgång

Swedish

Etymology

bort (“away”) +‎ gång (“going”)

Noun

bortgång c

1. (somewhat solemn) passing (dying, usually naturally)

   Hon sörjde djupt efter makens bortgång

   She grieved deeply after her husband's passing

Declension

Declension of bortgång

		nominative	genitive
singular	indefinite	bortgång	bortgångs
	definite	bortgången	bortgångens
plural	indefinite	bortgångar	bortgångars
	definite	bortgångarna	bortgångarnas

See also

• frånfälle

References

• bortgång in Svensk ordbok (SO)
• bortgång in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• bortgång in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)