blandinaviska

Swedish

Etymology

Blend of blanda (“to blend, to mix”) +‎ skandinaviska (“Scandinavian”)

Pronunciation

• IPA^(key): /blandɪˈnɑːvɪska/

Noun

blandinaviska c

1. (uncommon) a mixture of any Scandinavian languages, sometimes used for intercommunication between speakers of different languages
   • 2018, “Finlandssvenskar i Norden [Finland Swedes in the Nordic countries]”, in Språkbruk‎^[1]:

     – När jag lärde mig avkoda diftongerna på danska gick det mycket lättare! En del kollegor talade ”blandinaviska” och jag förstår att det finns pragmatiska skäl till det, men jag var rädd att ta in för många influenser från andra språk i min svenska, eftersom den är mitt viktigaste arbetsredskap[…]

     — When I learned to decode the diphthongs in Danish, it became much easier! Some colleagues spoke ”Blendinavian” and I understand that there are pragmatic reasons for it, but I was afraid to include too many influences from other languages in my Swedish, as it is my most important work tool[…]

   • 2018, Guðni Th. Jóhannesson, Tal av Islands president Guðni Th. Jóhannesson vid mottagning till ära för Sveriges konung HM Carl XVI Gustaf [Speech by the President of Iceland Guðni Th. Jóhannesson at the reception in honor of the King of Sweden His Majesty Carl XVI Gustaf]‎^[2]:

     Hemma på Island är danska ett obligatoriskt skolämne, och när vi islänningar ska språka med skandinaver tycker vi oftast att det är bäst att plocka fram skoldanskan eller prata ett slags ”blandinaviska”.

     Home in Iceland, Danish is a compulsory school subject, and when we Icelanders are to speak with Scandinavians, we usually think it is best to use our school Danish or to speak some sort of ”Blendinavian”.

Declension

Declension of blandinaviska

		nominative	genitive
singular	indefinite	blandinaviska	blandinaviskas
	definite	blandinaviskan	blandinaviskans
plural	indefinite	—	—
	definite	—	—