bländning

Swedish

Etymology

From blända +‎ -ning.

Noun

bländning c

1. verbal noun of blända

Declension

Declension of bländning

		nominative	genitive
singular	indefinite	bländning	bländnings
	definite	bländningen	bländningens
plural	indefinite	bländningar	bländningars
	definite	bländningarna	bländningarnas

Related terms

• avbländning
• bländare
• bländningsfri
• förbländning
• nedbländning

Further reading

• bländning in Svenska Akademiens ordböcker