bevittning

Swedish

Etymology

From bevittna +‎ -ing.

Noun

bevittning c

1. witnessing
2. (law) signing, certification

Declension

Declension of bevittning

		nominative	genitive
singular	indefinite	bevittning	bevittnings
	definite	bevittningen	bevittningens
plural	indefinite	bevittningar	bevittningars
	definite	bevittningarna	bevittningarnas

Further reading

• bevittning in Svenska Akademiens ordböcker