besätta

See also: besatta

Swedish

Etymology

From Middle Low German besetten, from Old Saxon *bisettian, from Proto-Germanic *bisatjaną (“to beset”), equivalent to be- +‎ sätta.

Verb

besätta (present besätter, preterite besatte, supine besatt, imperative besätt)

1. to occupy (a country)
2. to man (a crew)

Conjugation

Conjugation of besätta (weak)

	Active		Passive
Infinitive	besätta		besättas
Supine	besatt		besatts
Imperative	besätt		—
Imper. plural1	besätten		—
	Present	Past	Present	Past
Indicative	besätter	besatte	besätts, besättes	besattes
Ind. plural1	besätta	besatte	besättas	besattes
Subjunctive2	besätte	besatte	besättes	besattes
	Participles
Present participle	besättande
Past participle	besatt
1 Archaic. 2 Dated. See the appendix on Swedish verbs.

Related terms

• besättning

See also

• anställa
• bosätta
• ockupera
• tillsätta

Further reading

• besätta in Svensk ordbok.