behörighet

Swedish

Etymology

behörig +‎ -het

Noun

behörighet c

1. qualification, competence, authority

Declension

Declension of behörighet

		nominative	genitive
singular	indefinite	behörighet	behörighets
	definite	behörigheten	behörighetens
plural	indefinite	behörigheter	behörigheters
	definite	behörigheterna	behörigheternas

See also

• befogenhet

Further reading

• behörighet in Svensk ordbok.