barnäktenskap

Swedish

Etymology

From barn (“child”) +‎ äktenskap (“marriage”)

Pronunciation

• IPA^(key): /²bɑːɳˌɛkːtɛnskap/

Noun

barnäktenskap n

1. child marriage

Declension

Declension of barnäktenskap

		nominative	genitive
singular	indefinite	barnäktenskap	barnäktenskaps
	definite	barnäktenskapet	barnäktenskapets
plural	indefinite	barnäktenskap	barnäktenskaps
	definite	barnäktenskapen	barnäktenskapens

References

• barnäktenskap in Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (14th ed., online)