bästis

Swedish

Etymology

bäst (bästa vän) (“best (best friend)”) +‎ -is.

Noun

bästis c

1. (colloquial) bestie, best friend

Declension

Declension of bästis

		nominative	genitive
singular	indefinite	bästis	bästis
	definite	bästisen	bästisens
plural	indefinite	bästisar	bästisars
	definite	bästisarna	bästisarnas

References

• bästis in Svensk ordbok (SO)
• bästis in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)