allmänspråk

Swedish

Etymology

allmän (“general”) +‎ språk (“language”)

Pronunciation

• IPA^(key): /ˈalːmɛnˌsproːk/

Noun

allmänspråk n

1. language commonly used within some language community, as opposed to for example jargon or more uncommon regional language features

Declension

Declension of allmänspråk

		nominative	genitive
singular	indefinite	allmänspråk	allmänspråks
	definite	allmänspråket	allmänspråkets
plural	indefinite	allmänspråk	allmänspråks
	definite	allmänspråken	allmänspråkens

Related terms

• allmänspråklig

See also

• fackspråk
• jargong

References

• allmänspråk in Svensk ordbok (SO)
• allmänspråk in Svenska Akademiens ordlista (SAOL)
• allmänspråk in Svenska Akademiens ordbok (SAOB)